För de vi älskar...
Oki vi är inte som andra...
Vi bor i en etta som vi har byggt om.. vi har rest en vägg o fått ett sovrum, men sen i fredags så sover vi på en luftmadrass i vardagsrummet.. hihi
Vad gör man inte för de man älskar?
Vi har flyttat ner på golvet så vi vågar ha Liten i sängen med oss igen.
I fredags så byttes det bandage igen o frakturen såg bra ut o läker fint men hon hade börjat få skavsår på båda benen så vi har fått börja om med antibiotikan o smärtstillande.
Efter operationen fick hon rött bandage o efter det har hon fått gröna fram till denna gång, har funderat om det är så enkelt att om det är en anmärkning eller nå nytt som skrivs i journalen så sätter de rött bandage så dom vet när man kommer igen? Kan vara så.
Den lilla valp vi hade funderat på är inte frisk o kanske inte kommer att klara sig, vilket är jätte trist.
Vi har blivit erbjudna en 3 årig hund som i vikt ligger 1 kg mer än Buffy, det skulle vara snällare mot liten att inte ta en activ valp utan en vuxen hund som kanske har lite mer lugn.
Den skulle oxå ge oss möjlighet att kanske ta en valp kull nån gång för Buffy är för liten för att ha valpar.
Vi grubblar verkligen, det skulle vara jätte kul.
Vi tycker att vi hade hittat en jätte bra uppfödare, men hon har fått tråkiga nyheter, hon har fått allergier o känner av hundarna så hon kommer inte ha fler kullar.
Hunden vi tänker på är Buffys moster Maya.
Jag kanske åker ner till Plutten i Gävle i februari o gör ett besök hos vår uppfödare så jag får se henne o så dom får träffa Buffy.
Vi bor i en etta som vi har byggt om.. vi har rest en vägg o fått ett sovrum, men sen i fredags så sover vi på en luftmadrass i vardagsrummet.. hihi
Vad gör man inte för de man älskar?
Vi har flyttat ner på golvet så vi vågar ha Liten i sängen med oss igen.
I fredags så byttes det bandage igen o frakturen såg bra ut o läker fint men hon hade börjat få skavsår på båda benen så vi har fått börja om med antibiotikan o smärtstillande.
Efter operationen fick hon rött bandage o efter det har hon fått gröna fram till denna gång, har funderat om det är så enkelt att om det är en anmärkning eller nå nytt som skrivs i journalen så sätter de rött bandage så dom vet när man kommer igen? Kan vara så.
Den lilla valp vi hade funderat på är inte frisk o kanske inte kommer att klara sig, vilket är jätte trist.
Vi har blivit erbjudna en 3 årig hund som i vikt ligger 1 kg mer än Buffy, det skulle vara snällare mot liten att inte ta en activ valp utan en vuxen hund som kanske har lite mer lugn.
Den skulle oxå ge oss möjlighet att kanske ta en valp kull nån gång för Buffy är för liten för att ha valpar.
Vi grubblar verkligen, det skulle vara jätte kul.
Vi tycker att vi hade hittat en jätte bra uppfödare, men hon har fått tråkiga nyheter, hon har fått allergier o känner av hundarna så hon kommer inte ha fler kullar.
Hunden vi tänker på är Buffys moster Maya.
Jag kanske åker ner till Plutten i Gävle i februari o gör ett besök hos vår uppfödare så jag får se henne o så dom får träffa Buffy.
Läker bra..
Nu har vi varit o bytt bandagen igen, vi är inne på det tredje.
Vetrinären vi fick prata med sa att hon läker jätte bra o allt går åt rätt håll..... det är då man blir lite fundersam när vi kommer hem o Buffy kvicknar till o börjar halta mer än hon någonsin gjort.
Men det skall ha nå att göra med de olika teknikerna de satt ihop benen med, hon haltar med benet hon har stift i för stiftet gör bara att de ligger rätt, det fixerar inte benet så det inte kan röras alls så som plattan gör.
Bandage 1 
Bandage 2
Fredag hade Annelie lägenheten för sig själv så hon bjöd till tjej-kväll.
Vi slöt upp på coop o handlade taco innan vi tillsammans lagade mat.
Jag var lite rädd att singstar skulle komma fram, aldrig provat o har inte haft lust till det heller, jag tror inte att det skulle vara hemskt, känns bara inte som min grej.
Men vi åt o drack vin o pratade o innan vi visste ordet av så var det midnatt, vi missade till o med efterrätten.
Det har varit bara positivt att umgås o att ha en stående date varje vecka.
Vi kände inte varandra så bra när vi började ha tjej kvällar, så jag tycker det var strongt av oss att fortsätta.
Vi kommer riktigt bra överense o trivs i varandras sällskap så jag tror att vi vunnit alla tre.
Lördag var det 40+40 middag (Måns 40 år o Weronica 40 år) för släkten på skapa, det var en lyckad fest som pågick från 17.00 till 24.00, med lekar, jätte god mat o glada människor.
Jag tyckte att det var kul att mina föräldrar kom o de verkade ha trevligt, dom hittade Weronicas föräldrar som kommit upp söder ifrån o inte heller kände alla andra gäster (Måns o Jens släkt), Mödrarna... min o Weronicas kom övereense om att de hade bra "svärsöner", vilket värmde.
Buffy fick en massa uppmärksamhet o somnade i buren under min jacka, det är skönt att hon kan göra det trots alla människor o alla ljud, jag hade kunnat somnat med henne för jag blev riktigt trött.
När vi for hem så var vi riktigt nöjda med kvällen.
Jag är riktigt ledsen att det inte blev någon lilla-syster till Buffy i vår.... det är skit tråkigt.
O nu saknar jag verkligen att gå på lång promenader med Buffy o busa ute... jag intalar mig själv att snart.. snart.
I sommar vill jag att hon skall kunna springa ute.
Jag har en önskan om att fara till Öland i början av juni o det vore super kul om Måns o Liten följde med.
Jag vill åka på en Yoga-Festival som är 1-14 juni. Kollar upp stuga o resa o semester.
Vetrinären vi fick prata med sa att hon läker jätte bra o allt går åt rätt håll..... det är då man blir lite fundersam när vi kommer hem o Buffy kvicknar till o börjar halta mer än hon någonsin gjort.
Men det skall ha nå att göra med de olika teknikerna de satt ihop benen med, hon haltar med benet hon har stift i för stiftet gör bara att de ligger rätt, det fixerar inte benet så det inte kan röras alls så som plattan gör.
Bandage 1 Bandage 2Fredag hade Annelie lägenheten för sig själv så hon bjöd till tjej-kväll.
Vi slöt upp på coop o handlade taco innan vi tillsammans lagade mat.
Jag var lite rädd att singstar skulle komma fram, aldrig provat o har inte haft lust till det heller, jag tror inte att det skulle vara hemskt, känns bara inte som min grej.
Men vi åt o drack vin o pratade o innan vi visste ordet av så var det midnatt, vi missade till o med efterrätten.
Det har varit bara positivt att umgås o att ha en stående date varje vecka.
Vi kände inte varandra så bra när vi började ha tjej kvällar, så jag tycker det var strongt av oss att fortsätta.
Vi kommer riktigt bra överense o trivs i varandras sällskap så jag tror att vi vunnit alla tre.
Lördag var det 40+40 middag (Måns 40 år o Weronica 40 år) för släkten på skapa, det var en lyckad fest som pågick från 17.00 till 24.00, med lekar, jätte god mat o glada människor.
Jag tyckte att det var kul att mina föräldrar kom o de verkade ha trevligt, dom hittade Weronicas föräldrar som kommit upp söder ifrån o inte heller kände alla andra gäster (Måns o Jens släkt), Mödrarna... min o Weronicas kom övereense om att de hade bra "svärsöner", vilket värmde.
Buffy fick en massa uppmärksamhet o somnade i buren under min jacka, det är skönt att hon kan göra det trots alla människor o alla ljud, jag hade kunnat somnat med henne för jag blev riktigt trött.
När vi for hem så var vi riktigt nöjda med kvällen.
Jag är riktigt ledsen att det inte blev någon lilla-syster till Buffy i vår.... det är skit tråkigt.
O nu saknar jag verkligen att gå på lång promenader med Buffy o busa ute... jag intalar mig själv att snart.. snart.
I sommar vill jag att hon skall kunna springa ute.
Jag har en önskan om att fara till Öland i början av juni o det vore super kul om Måns o Liten följde med.
Jag vill åka på en Yoga-Festival som är 1-14 juni. Kollar upp stuga o resa o semester.
Stackars Liten
Så den senaste tiden har varit overklig, svårt att se att det bara gått en vecka.
Lördag den 3 januari var olyckan framme, liten hopppade 30 cm ner på is o halkade så illa att ena benet pekade ut åt sidan, Måns som var ute med henne ringde upp o väckte mig o han grät o sa att det varit hemskt att höra henne skrika o att vi måste till djursjukhuset, jag hoppade upp o i kläderna o ringde mamma för att få jour numret. Vi skulle få komma in om 1½ timme, men vi var båda upprivna så vi for till mamma för vi kunde inte bara sitta kvar hemma.
Buffy var så tapper, om man kom åt benet gnydde hon lite men annars var hon stilla i Måns famn. Vi for till djursjukhuset o dom gav henne lugnande så hon skulle vara stilla på röntgen bilderna, det tog 30 sek så var hon lealös.
Vi såg tydligt att vänster ben var av...
Hennes små ben...
Vetrinären vi pratade med ringde kirurgen o det blev en diskution om hon skulle opereras här eller om hon skulle skickas söder ut till strömsholm, kirurgen ville titta på bilderna så vi skulle inte få veta förr än Måndag.
Eftersom frakturen var så nära leden så fick vi inte ta henne med hem, bara för att förhållandena skulle vara de bästa om det blev operation på Måndag.
Vi for med tungt sinne till mamma som så go o förutseende hade räknat med att vi inte skulle ha aptit eller äns tänka på mat, så hon utfodrade oss o sakta började vi planera att ta itu med förrådet för det var tungt o mycket att göra så vi skulle hålla oss syselsatta o inte tänka på liten.
Då kom samtalet... djursjukhuset ringde o sa att de hittat en likadan fraktur på det andra benet denna ännu närmare leden.
Vi gick sönder!!
Vi for förbi Måns mamma oxå o satt där en stund sen for vi o hyrde film o tankade o köpte potatissallad till tjälknölen min mamma skickat med oss, allt för att inte fara hem, så länge vi satt i bilen kom inte tanken att hon inte var med, för hon sitter bak o säger inte mycket.
Väl hemma var det tomt.. vi brukar bara ha henne borta när vi jobbar o har fullt upp, nu var det jobbigt att hon inte var där.
Vi ringde på söndag o på måndag när de hade telefon tid för inneliggande patienter, andra gången på Måndagen så hade hon fått nå avslappnande för hon skulle rullas in på operation.. det var vid 15.00 det kändes som en evighet innan läkaren själv ringde 19.00 o sa att allt gått bra, de hade satt en platta på vänster ben o ett stift på höger.
Vi skulle få hämta henne på ett par 3 dagar...
Tisdag ringde vi o det var helgdag så de hade bara en telefon tid, men vi blev så lättade.. sköterskan sa att hon var pigg o glad men fundersam över skenorna... Det var vår hund!!
Onsdag fick vi ok att komma o hämta henne o det var såå skönt att få hem henne.
Vi var på apoteket o hämtade antibiotika o smärtstillande, så var vi på djurmagazinet o köpte en Dogman mini bur o dyna för hon är ordinerad bur vila i typ 8-10 veckor.
Hemma tog vi av henne tratt-kragen o hon var inte brydd i att bita i bandagen, vi bestämde att så länge vi har uppsikt så skall hon slippa kragen o nu så här i efter några dagar kan jag säga att hon fortfarande inte bryr sig, men är vi i duschen eller diskar eller på natten när hon sover i övertäckt bur då har vi tratten på.
Mamma satte ett krya på dig hjärta på det första bandaget o på det nya har vi gjort ena benet randigt.. ser ut som hon har en socka.
Vi försöker aktivera henne så mycket som möjligt, men det blir begränsat när hon inte skall röra sig.
Vi jobbar med Godis-gömmor, stilla trix som godis på nosen, skall osv
Det blev bara jätte jobbigt på torsdag, för innan återbesöket skulle hon fasta 12 timmar vilket blev från 16.00 på kvällen o all aktivering vi hittade var med godis.
Hon är understimulerad så hon har knappt brytt sig om att det ringer på dörren eller att vi startat dammsugaren som hon inte är överförtjust i.
Vi sparar toarullar o askar o vi har en mini toffel som är bra godis gömma.
Men 10 veckor kommer bli tufft.
Hittade i min hundbokhylla 2 böcker som kan ge lite fler ideer..
Aktivera din hund - Charlotte Swanstein
Min bästa vän - Marie Hansson.
Jag är lite ledsen att det inte blev någon valp denna vår.
Jag gillade det lilla knyttet o hann fundera på namn.. hon var liten o choklad/toffe färgad..
Mocca, Latte, Toffe, Coffee men jag tror att jag fastnade för Pralin det hade varit gulligt.
Men Buffy är prio 1 !
En snabb förklaring efter att jag läst texten.. Våran hund heter Buffy men vi kallar henne oftast Liten när vi talar om henne, det gör att man inte säger Buffy o hon reagerar när man bara pratar om henne. Buffy används när vi talar/tränar med henne o ropar på henne.
Det har bara blivit så, det var aldrig medvetet. Nå vi däremot kör medvetet är att aldrig säga FY, vi använder NEJ o USCH.. eftersom att hon heter BufFY.
Lördag den 3 januari var olyckan framme, liten hopppade 30 cm ner på is o halkade så illa att ena benet pekade ut åt sidan, Måns som var ute med henne ringde upp o väckte mig o han grät o sa att det varit hemskt att höra henne skrika o att vi måste till djursjukhuset, jag hoppade upp o i kläderna o ringde mamma för att få jour numret. Vi skulle få komma in om 1½ timme, men vi var båda upprivna så vi for till mamma för vi kunde inte bara sitta kvar hemma.
Buffy var så tapper, om man kom åt benet gnydde hon lite men annars var hon stilla i Måns famn. Vi for till djursjukhuset o dom gav henne lugnande så hon skulle vara stilla på röntgen bilderna, det tog 30 sek så var hon lealös.
Vi såg tydligt att vänster ben var av...
Hennes små ben...
Vetrinären vi pratade med ringde kirurgen o det blev en diskution om hon skulle opereras här eller om hon skulle skickas söder ut till strömsholm, kirurgen ville titta på bilderna så vi skulle inte få veta förr än Måndag.
Eftersom frakturen var så nära leden så fick vi inte ta henne med hem, bara för att förhållandena skulle vara de bästa om det blev operation på Måndag.
Vi for med tungt sinne till mamma som så go o förutseende hade räknat med att vi inte skulle ha aptit eller äns tänka på mat, så hon utfodrade oss o sakta började vi planera att ta itu med förrådet för det var tungt o mycket att göra så vi skulle hålla oss syselsatta o inte tänka på liten.
Då kom samtalet... djursjukhuset ringde o sa att de hittat en likadan fraktur på det andra benet denna ännu närmare leden.
Vi gick sönder!!
Vi for förbi Måns mamma oxå o satt där en stund sen for vi o hyrde film o tankade o köpte potatissallad till tjälknölen min mamma skickat med oss, allt för att inte fara hem, så länge vi satt i bilen kom inte tanken att hon inte var med, för hon sitter bak o säger inte mycket.
Väl hemma var det tomt.. vi brukar bara ha henne borta när vi jobbar o har fullt upp, nu var det jobbigt att hon inte var där.
Vi ringde på söndag o på måndag när de hade telefon tid för inneliggande patienter, andra gången på Måndagen så hade hon fått nå avslappnande för hon skulle rullas in på operation.. det var vid 15.00 det kändes som en evighet innan läkaren själv ringde 19.00 o sa att allt gått bra, de hade satt en platta på vänster ben o ett stift på höger.
Vi skulle få hämta henne på ett par 3 dagar...
Tisdag ringde vi o det var helgdag så de hade bara en telefon tid, men vi blev så lättade.. sköterskan sa att hon var pigg o glad men fundersam över skenorna... Det var vår hund!!
Onsdag fick vi ok att komma o hämta henne o det var såå skönt att få hem henne.
Vi var på apoteket o hämtade antibiotika o smärtstillande, så var vi på djurmagazinet o köpte en Dogman mini bur o dyna för hon är ordinerad bur vila i typ 8-10 veckor.
Hemma tog vi av henne tratt-kragen o hon var inte brydd i att bita i bandagen, vi bestämde att så länge vi har uppsikt så skall hon slippa kragen o nu så här i efter några dagar kan jag säga att hon fortfarande inte bryr sig, men är vi i duschen eller diskar eller på natten när hon sover i övertäckt bur då har vi tratten på.
Mamma satte ett krya på dig hjärta på det första bandaget o på det nya har vi gjort ena benet randigt.. ser ut som hon har en socka.
Vi försöker aktivera henne så mycket som möjligt, men det blir begränsat när hon inte skall röra sig.
Vi jobbar med Godis-gömmor, stilla trix som godis på nosen, skall osv
Det blev bara jätte jobbigt på torsdag, för innan återbesöket skulle hon fasta 12 timmar vilket blev från 16.00 på kvällen o all aktivering vi hittade var med godis.
Hon är understimulerad så hon har knappt brytt sig om att det ringer på dörren eller att vi startat dammsugaren som hon inte är överförtjust i.
Vi sparar toarullar o askar o vi har en mini toffel som är bra godis gömma.
Men 10 veckor kommer bli tufft.
Hittade i min hundbokhylla 2 böcker som kan ge lite fler ideer..
Aktivera din hund - Charlotte Swanstein
Min bästa vän - Marie Hansson.
Jag är lite ledsen att det inte blev någon valp denna vår.
Jag gillade det lilla knyttet o hann fundera på namn.. hon var liten o choklad/toffe färgad..
Mocca, Latte, Toffe, Coffee men jag tror att jag fastnade för Pralin det hade varit gulligt.
Men Buffy är prio 1 !
En snabb förklaring efter att jag läst texten.. Våran hund heter Buffy men vi kallar henne oftast Liten när vi talar om henne, det gör att man inte säger Buffy o hon reagerar när man bara pratar om henne. Buffy används när vi talar/tränar med henne o ropar på henne.
Det har bara blivit så, det var aldrig medvetet. Nå vi däremot kör medvetet är att aldrig säga FY, vi använder NEJ o USCH.. eftersom att hon heter BufFY.
